Idag på vägen hem från biblioteket:
Miranda: Var var jag när du var liten bebis mamma?
Jag: Du fanns inte då, gumman.
Miranda: Men var jag i din mage då?
Jag: Nej, då var ju jag bara en bebis, då kunde jag ju inte ha dig i magen.
Miranda: Var jag hos pappa då?
Jag: Nej, pappa var ju också en bebis då (orkade inte gå in på att han inte heller fanns eftersom han är 3 år yngre än mig). Du fanns inte, älskling.
Miranda börjar gråta och säger: Men jag ville vara hos pappa då... Sen gråter hon resten av vägen hem.
Hur tröstar man en 3-åring som gråter för att hon inte fanns när hennes föräldrar var barn??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!!