onsdag 31 augusti 2011
måndag 29 augusti 2011
Imorgon blir jag hämtad i arla morgonstund av mina goa kollegor för en heldagsutbildning i Skåne och kommer väl hem först runt 20-tiden. Det ska bli roligt att komma iväg och göra något som utmanar hjärnan lite mer än barnmatsrecept och mamma mu-teater och så kul att få träffa mina kollegor igen!
Men jag har en stor klump i magen inför att lämna Saga. Inte alls för att jag tvivlar på att Alfred grejar det, det vet jag till 100% att han gör. Utan för att jag tänker tankar åt Saga Var är min mamma? Har hon lämnat mig? Jag vill ha min mamma! Hon har varit borta i en evighet nu! Kommer hon aldrig mer tillbaka? Hon är antagligen alldeles för liten för att tänka så, men tänk om hon känner så? Men så tröstar jag mig själv. Jag lämnar ju henne inte, jag kommer ju hem igen. Hon är ju med sin älskade pappa. Det kommer gå bra, hon kommer säkert inte ens märka att jag är borta.
Ytterligare en tankegång som gör det jobbigt att åka imorgon är att detta är början på slutet av mammaledigheten. Utbildning imorgon, möjlighet till utbildning nästa måndag om det går bra det här, enstaka extra pass nu under september och oktober, sen börja jobba halvtid fr.o.m. 1 november. Jag trivs med mitt jobb, och vill gärna tillbaka. Men jag vill inte sluta vara mammaledig! Den här gången trivs jag också med att vara mammaledig och vill inte att den tiden ska ta slut. När jag gick hem 11 februari så kändes det som att det var en hel evighet tills jag skulle börja jobba igen. Och nu kommer den dagen närmare fortare än vad jag hinner förstå. Jag fasar redan över vardagen med jobb, förskolelämning och hämtning, för korta helger, några få veckors semester och så jobb, förskolelämning osv. igen. Trots att det är ett år till, tills vi sökt förskoleplats till Saga. Men det känns som om när jag börjar jobba, om så bara halvtid, så kommer tiden springa ännu fortare.
Men jag ska ta de här känslorna till hjälp för en ännu härligare fortsatt mammaledighet. Nu ska jag verkligen njuta av all den tid jag har med mina underbara barn. Jag har ju faktiskt två hela månader kvar av heltidsledighet och sedan halvtidsledigt i ytterligare minst 6 månader. Det är ju faktiskt MYCKET tid!
Men jag har en stor klump i magen inför att lämna Saga. Inte alls för att jag tvivlar på att Alfred grejar det, det vet jag till 100% att han gör. Utan för att jag tänker tankar åt Saga Var är min mamma? Har hon lämnat mig? Jag vill ha min mamma! Hon har varit borta i en evighet nu! Kommer hon aldrig mer tillbaka? Hon är antagligen alldeles för liten för att tänka så, men tänk om hon känner så? Men så tröstar jag mig själv. Jag lämnar ju henne inte, jag kommer ju hem igen. Hon är ju med sin älskade pappa. Det kommer gå bra, hon kommer säkert inte ens märka att jag är borta.
Ytterligare en tankegång som gör det jobbigt att åka imorgon är att detta är början på slutet av mammaledigheten. Utbildning imorgon, möjlighet till utbildning nästa måndag om det går bra det här, enstaka extra pass nu under september och oktober, sen börja jobba halvtid fr.o.m. 1 november. Jag trivs med mitt jobb, och vill gärna tillbaka. Men jag vill inte sluta vara mammaledig! Den här gången trivs jag också med att vara mammaledig och vill inte att den tiden ska ta slut. När jag gick hem 11 februari så kändes det som att det var en hel evighet tills jag skulle börja jobba igen. Och nu kommer den dagen närmare fortare än vad jag hinner förstå. Jag fasar redan över vardagen med jobb, förskolelämning och hämtning, för korta helger, några få veckors semester och så jobb, förskolelämning osv. igen. Trots att det är ett år till, tills vi sökt förskoleplats till Saga. Men det känns som om när jag börjar jobba, om så bara halvtid, så kommer tiden springa ännu fortare.
Men jag ska ta de här känslorna till hjälp för en ännu härligare fortsatt mammaledighet. Nu ska jag verkligen njuta av all den tid jag har med mina underbara barn. Jag har ju faktiskt två hela månader kvar av heltidsledighet och sedan halvtidsledigt i ytterligare minst 6 månader. Det är ju faktiskt MYCKET tid!
söndag 28 augusti 2011
Barnmatsrecept
Nu har jag gjort en ny sida med lite recept på barnmat som jag lagat till Saga. Lite för att jag själv måste skriva upp så att jag kommer ihåg, men också för att de som är intresserad ska kunna ta del av dem!
En mycket trevligare kväll
Efter den misslyckade picknicken satte vi oss i soffan och svullade godis en stund, tröståt skulle vissa kalla det. Sen Packade vi ihop grejer och gjorde oss i ordning för kräftskiva. Barnen var pipiga och vi var allmänt sega, tror det berodde lite på den tryckande fuktiga värmen som var igår. Var egentligen inte särskilt sugen på att åka. Men vi kom till slut iväg och väl där så började barnen leka, vi vuxna prata, och jag fick ett glas med cider med is instucket i näven. Och plötsligt så kändes allt mycket bättre. Tror inte det berodde så mycket på de få procenten i cidern, utan snarare på sällskapet och stämningen. Och stämningen blev bara bättre och bättre med en hel massa skrattanfall till tårarna rullade. Kräftor sögs, ost och kex knaprades, barn nattades, spel spelades och dryck av olika styrka flöt ner genom struparna. Och hur var det nu, I ån simmar en älg, skål! I skogen gick en ål, svälj! Tack för en superhärlig kväll goa bröder, svägerskor och vänner!!
lördag 27 augusti 2011
Ibland blir det inte som man tänkt sig
Alfreds födelsedag idag. Han började med att jaga sjöfågel tidigt tidigt i morse (åkte 03.20). Så eftersom vi inte kunde sjunga och fira honom på morgonen och när det nu blev fint väder så tänkte jag det kunde vara mysigt med en liten picknick och grilla korv vid stranden. Jag packade och plockade medan Alfred tog Saga med sig och köpte korvbröd. Jag tänkte verkligen på allt, kokte vatten och tog med skål så att vi kunde värma Sagas mat i vattenbad, ketchup & senap, godis, mjölk till kaffet mm mm. Och vi kom iväg, kom ner till stranden och det var så varmt och härligt! Miranda sprang ner till vattnet och plaskade med fötterna, och jag satte mig på filten i bara bikini och tänkte "Äntligen en dag på stranden!". Alfred började direkt med att tända grillen. Det gick sådär, och sen gick det ännu sämre, det ville inte ta sig trots små flisor och torra pinnar. Jag gick upp och tänkte "Det kan väl inte vara så himla svårt, det fixar jag" så jag frågade om jag skulle ta över och började plocka om pinnar och vedträn och tände, och tände, och tände, och tände. Men den jävla grill-helvetet vägrade att brinna! Och jag tände, och tände, och tände. Men ingen förbannad eld! Saga blev hungrig och jag fixade vattenbadet och Alfred kunde inom ett par minuter börja mata henne. Och jag fortsatte att tända, och tända, och tända. Men nej. Till slut sa Alfred att han skulle försöka lite till och annars fick det bli rå korv. Han lyckades så klart inte han heller. Jag blev sur, satte mig på filten igen. Alfred kom ner med rå korv i bröd och frågade om jag ville ha. Men usch, jag kan inte äta så mycket rå korv, en liten bit kan vara gott, men inte en hel korv. Jag sa att jag kan ta bara kaffe och äta när vi kommer hem. Han hämtade kaffet, men ingen mjölk. Eftersom allt redan var piss, och blodsockret var något lågt, så blev jag skitsur. Jag slängde ihop grejerna i ryggsäcken som stod uppe vid grillen, tog med den till filten och skällde ut Alfred för att han låtit allt stå kvar där uppe när vi satt på filten. Han tyckte jag var onödigt ilsk och sa åt mig att dricka mitt kaffe och trycka i mig lite godis så att jag kunde uppföra mig som folk. Det blev jag ju inte direkt gladare av så då slängde jag, med tårarna rinnandes, i de sista grejerna i ryggan och sa att jag skulle åka hem. Det tyckte Alfred med att vi skulle, så det gjorde vi. På väg till bilen sansade jag mig och sa förlåt. Miranda grät och ville ha sin Buddy, Saga gnällde i vagnen.
Inte riktigt den födelsedagsutflykten jag hade i tanken innan vi for...
Inte riktigt den födelsedagsutflykten jag hade i tanken innan vi for...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

