Ibland blir det inte som man tänkt sig

Alfreds födelsedag idag. Han började med att jaga sjöfågel tidigt tidigt i morse (åkte 03.20). Så eftersom vi inte kunde sjunga och fira honom på morgonen och när det nu blev fint väder så tänkte jag det kunde vara mysigt med en liten picknick och grilla korv vid stranden. Jag packade och plockade medan Alfred tog Saga med sig och köpte korvbröd. Jag tänkte verkligen på allt, kokte vatten och tog med skål så att vi kunde värma Sagas mat i vattenbad, ketchup & senap, godis, mjölk till kaffet mm mm. Och vi kom iväg, kom ner till stranden och det var så varmt och härligt! Miranda sprang ner till vattnet och plaskade med fötterna, och jag satte mig på filten i bara bikini och tänkte "Äntligen en dag på stranden!". Alfred började direkt med att tända grillen. Det gick sådär, och sen gick det ännu sämre, det ville inte ta sig trots små flisor och torra pinnar. Jag gick upp och tänkte "Det kan väl inte vara så himla svårt, det fixar jag" så jag frågade om jag skulle ta över och började plocka om pinnar och vedträn och tände, och tände, och tände, och tände. Men den jävla grill-helvetet vägrade att brinna! Och jag tände, och tände, och tände. Men ingen förbannad eld! Saga blev hungrig och jag fixade vattenbadet och Alfred kunde inom ett par minuter börja mata henne. Och jag fortsatte att tända, och tända, och tända. Men nej. Till slut sa Alfred att han skulle försöka lite till och annars fick det bli rå korv. Han lyckades så klart inte han heller. Jag blev sur, satte mig på filten igen. Alfred kom ner med rå korv i bröd och frågade om jag ville ha. Men usch, jag kan inte äta så mycket rå korv, en liten bit kan vara gott, men inte en hel korv. Jag sa att jag kan ta bara kaffe och äta när vi kommer hem. Han hämtade kaffet, men ingen mjölk. Eftersom allt redan var piss, och blodsockret var något lågt, så blev jag skitsur. Jag slängde ihop grejerna i ryggsäcken som stod uppe vid grillen, tog med den till filten och skällde ut Alfred för att han låtit allt stå kvar där uppe när vi satt på filten. Han tyckte jag var onödigt ilsk och sa åt mig att dricka mitt kaffe och trycka i mig lite godis så att jag kunde uppföra mig som folk. Det blev jag ju inte direkt gladare av så då slängde jag, med tårarna rinnandes, i de sista grejerna i ryggan och sa att jag skulle åka hem. Det tyckte Alfred med att vi skulle, så det gjorde vi. På väg till bilen sansade jag mig och sa förlåt. Miranda grät och ville ha sin Buddy, Saga gnällde i vagnen.

Inte riktigt den födelsedagsutflykten jag hade i tanken innan vi for...