Jag åkte in till stadsfesten en stund ikväll, ensam med Saga, Alfred och Miranda var på Öland och campade med Mirandas farfars bil. Jag umgicks ett tag med mina bröder och deras familjer, men de åkte hem med trötta barn. Så Saga och jag blev ensamma kvar i folkmassan framför Caroline af Ugglas. Saga sov, det var fullmåne och Ugglas sjöng den här låten:
Och just då kände jag mig så fullt närvarande i nuet, det var starkt, jag kände mig så enormt lyckligt lottad. Jag tänkte på allt grymt som händer i världen just nu, och hur otroligt lycklig jag är som kan stå här och lyssna på vacker musik, med en dotter sovandes framför mig och ytterligare en sovandes i en bil tillsammans med sin far, min älskade sambo, på Öland. Livet är bra orättvist och jag är enormt tacksam för allt och alla jag har runt omkring mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!!