Sömn och tålamod är verkligen starkt sammanlänkade, dålig sömn=dåligt tålamod. I natt har Miranda varit vaken MYCKET, vilket resulterade i att Alfred och jag har sovit LITE. Och en följd av det blir då att idag är mitt tålamod riktigt kasst. Idag klarar jag inte av när M "kör bil" med vatten i munnen så att jag, bordet och resten av Loverslund blir duschat, eller när hon tar mackan och knyter näven det hårdaste hon kan så att det sipprar ut mosad macka, smör och kalvsylta (ja det är hennes favoritpålägg just nu!) mellan hennes fingrar. Då blir mamma lite irriterad och tar lugnt och snällt bort mackan och vattenmuggen.
Jag blir så ledsen på mig själv efteråt när jag brusat upp och känner att jaa var kanske lite snabb och ryckig, och kanske höjde jag rösten med? Men varöfr sover hon inte för?? Och inte vill hon sova nu på dagen heller, nä det är ju roligare och gnälla och skrika... Jag blir liksom matt i hela kroppen, det känns som om det blir en stor fight av hela dagen. Men jag vet ju att bara en liten stund senare kan hon le sitt härligaste bus-leende och smacka med munnen i en puss och då har man ju som tur är glömt att det jobbiga som var innan. Hur jobbig hon är så älskar jag ju alltid Mirandilus, min lilla pärontuss!
Känner igen mig marielle...Men så fort dom blir så där mysiga och munnen visar sitt vackraste leende igen, så får man på något lustigt sätt tillbaka lite kraft, och så har man laddat på med lite nytt tålamod. Barn är barn, ena stunden glada, nästa stund inte alls lika glada, men man älskar dom alltid!
SvaraRaderaJag förstår precis hur du har det. Jag höllt på att bli galen på Elsa igår när hon bara skrek och skrek. Jocke fick ta henne tillslut, annars sa jag att jag skulle slänga henne i väggen. Ja, så hemsk är jag. Jag skulle aldrig göra det, men ibland flippar man liksom i tankarna när man är trött och frustrerad. Och precis som du skrev så får man ju världens sämsta samvete efteråt. Det är jättehemskt.
SvaraRadera