Jag trodde nästan hon var laddad!

Miranda ropar på mig från TV-rummet, hon vill att jag ska höja volymen. Jag går in, tar TV-dosan och märker att batterierna inte sitter i, förstår att Saga måste hittat dosan igen och pillat ur de två batterierna (vilket händer ca 5 ggr/dag trots att vi alltid lägger undan dosan så att hon inte når den). Jag hittar direkt ett batteri samt luckan men ett batteri saknas. Jag slänger ur mig till Miranda att Saga kanske ätit upp det och det håller hon med om, och vidhåller det trots att jag hävdar att det skulle hon inte kunna. Men jo, det har hon, säger Miranda.

Jag är först helt övertygad om att Saga inte skulle kunna ha svalt ner ett AAA batteri utan att jag skulle ha märkt det. Men efter att ha lyft upp båda sofforna och mattan och samtidigt haft Miranda tjatande om att Saga visst hade ätit upp batteriet började jag tvivla. Och Saga spydde ju faktiskt lite efter maten, och var hon inte lite anfådd innan när hon försökte klättra upp i diskmaskinen??

Till slut ringde jag giftcentralen och kvinnan där tyckte inte det var osannolikt att en 9 månaders skulle kunna ha svalt ett batteri. Hon undrade om hon hade spytt, matvägrat, hade ont bakom bröstbenet eller var tungandad. Och ja spytt hade hon ju, men det trodde jag ju berodde på magsjukan som kanske inte är helt överspelad än, och andningen var jag inte 100 på. Så då fick jag rådet att åka till akuten och röntga henne. Suck! Nej. Vad jobbigt. Själv hemma med tjejerna, lördag kväll kl. 18.30, packa och åka till akuten? Sugen? Det fick bli att göra ännu en ordentlig inventering av TV-rummet innan eventuell avfärd. Och då, när jag skakade en filt ytterligare en gång så ramlade det lilla batteriet ut! Pjuew!

Tack gode gud att hon inte hade svalt det!