Förlåt underbara kära ni som känner att en ursäkt från mig är på sin plats.
Jag är en sån där elak dum människa som får ett sms mitt
i frukostmatning och tänker att åh vad trevligt att ta en fika, men det
får jag svara på sen när jag lagt lillan, och då ringer telefonen och
jag blir sittandes, surfar en stund, läser lite bloggar, lillan vaknar,
matdags igen, och bajsblöja och så hämta syrran, och sen var det visst
mellisdags, och mobilen, vart tog den vägen? Jaså i hallen, på
hatthyllan, just det, kolla almanackan var det! Får ta det ikväll när
ungarna somnat. Och det blir kväll, åååh så skönt att krypa upp i
soffan, jag skulle ju svara på smset. Vart tog telefonen vägen nu igen?
Jag får leta sen i reklampausen! Och så går kvällen och natten kommer
alltför fort och jag somnar och nästa dag är plötsligt där. Och jag som
har tänkt på den goa personen som ville fika och nu blev jag sådär sen
med svaret igen, men NU när jag sitter på toa, då kan jag skicka och
kolla om det kanske kan passa på onsdag?
Jag är en av dem, de där som behöver stolen rätt i fejjan...