Inte lätt att vara stor när man är liten

Min stora lilla tjej har det inte lätt just nu. Det är mycket som händer i hennes liv och mycket som händer med mamma och pappa, hennes trygghet. Hon har blivit storasyster och mamma och pappa har fått ytterligare en liten person att älska mest på hela jorden, den platsen hade hon ju för sig själv för en månad sedan. Alla hon möter frågar henne om det inte är roligt att ha fått en lillasyster. Hon svarar allt som oftast stolt att det är det. Men är det verkligen alltid det? Är det så roligt när mamma sitter med lillasyster mot sitt bröst flera timmar varje dygn? Flera timmar som gör att mamma inte kan komma och hjälpa, inte kan komma och titta vad hon byggt, inte kan lyfta upp och bära när hon är trött. Flera timmar som gör att mamma inte sover så många timmar som behövs för att mammas tålamod och humör ska vara på topp. Är det verkligen så kul när lillasyster skriker så att mamma inte hör vad storasyster säger? Är det verkligen så kul att bli storasyster? Jo det är det, men inte hela tiden. Och imorgon fyller mammas stora underbara tjej 3 år! Och det är väl kul? Ja självklart, men inte om man måste vara stor hela tiden, fast att man nog vill. Man får bestämma lite mer själv när man är stor, det är bra, men hur mycket får man bestämma egentligen? Får man bestämma när man ska gå upp på morgonen, när man ska klä på sig, vad man ska klä på sig, vad man ska äta och när? Ibland får man bestämma mer och ibland mindre, varför? Det ställs krav när man är stor, man förväntas göra saker som man kan, trots att man inte själv har bestämt att det ska göras.

Idag har vi haft en tuff dag med massa trots och bråk, men givetvis en massa underbara stunder med med min vetgiriga stora lilla tjej. T.ex. i morse när jag klev ur duschen och la upp rakhyveln på hyllan utspelade sig följande konversation:
M: Har du tagit bort hår?
Jag: Ja, under armarna
M: Och på snippan?
Jag: Nej
M: En annan dag kan du ta bort hår på snippan

Det här är inget jag pratat med henne om innan, eller som jag gjort när hon varit med i duschen. Hon måste snappat upp det ändå när hon varit i badrummet när jag duschat.
Ikväll var vi alla trötta och Miranda la sig tidigt. Men när pappa läst saga, sagt god natt och gått ut från rummet kom Miranda ut till mig och sa Jag vill inte vara ensam mamma. Du sitta hos mig. Min lilla stora tjej, klart jag satt hos henne tills hon somnade. Stor dag imorgon, 3-årsdagen!