Jag har fått två kommentarer från andra mammor som känner igen sig i mitt inlägg om tålamod. Känns skönt att veta att man inte är ensam om de hemska tankar som kan dyka upp i ens huvud när man varit hemma massor av dagar med en liten gnällig sjukling. Att det inte bara är jag som kan tänka mig att ge bort min dotter till den som vill ha henne när hon inte blir nöjd hur många gånger jag än vrider ut och in på mig. Det känns skönt när man får stöd och igenkänning och inte bara får höra; Nämen så kan du ju inte säga, eller så får man inte tänka. Tänk på att hon inte alltid är sådan eller på hur jobbig hon måste ha det, det är ju därför hon gnäller. Det dåliga samvete kommer ändå krypande efter bara några minuter.
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!!